Folk lever i sina lögner, både du och jag. Som om vi simmar i det hav där alla har samma mening. Men för verkligheten gömmer vi oss för att slippa få stämplar med olika värden. Där den ena är bättre än den andra. Och svartsjukan tar plågsamt över allt levande. Allt är en stor lögn. En stor lögn. Folk lovar en saker men menar inte hälften av vad som sagts. Man begår misstag man ångrar allt för sent, då man inte kan göra något fast man egentligen vill. Folk låtsas att dom accepterar och utnyttjar för att få närhet. Tror att dom är svåra att genomskåda fast man ser rakt igenom. Vi vet både du och jag min vän, vi vet båda två. Vet mycket väl sanningen bakom dina ögon dold av lögner och svek. Jag är precis som du. Vi genomgår ett liv, där folk ständigt trycker ner andra. Vi mår dåligt, en del sämre än dom andra. En del försvinner, och får flera på fall. En kedjereaktion har påbörjats, vi är en bland dom. Istället för att kämpa så lägger vi oss ner. Låter folk trampa på oss, som dom mattor som dom ser oss som. Vi låter dom förgöra oss, på ett brutalt och äckligt sätt. De vänner man har påstås lägga märke till det mesta och lovar sen saker som ; allt kommer bli bra. Som om dom kan förutse din framtid och visar att dom bryr sig när större saker inträffar. Men sen när saken verkligen gäller så får man ingen hjälp alls.
... så tänk efter, lever du i en lögn?